Historik DET VAR EN GÅNG när pesten gick - en gammal sägen berättar så - då dog alla på gården Signestorp nr 5 utom en liten flicka och så ryktaren. Han tog tösen med sig till släktingar i Vemmentorp (i Strövelstorp), och där blev hon sen gift. Omsider fick hon sitt ställe i Signestorp tillbaka - men det var tack vare ryktaren, som kunde vittna om hennes rätt... Detta var för länge sen - kanske "i krigarens tid" omkring år 1700? För faktiskt vet man, att Arvid Ols' dotter i Signestorp år 1723 blev gift med en Nils Tygesson från Vemmentorp, och nyligen har man funnit ett par årtal från 1700-talets början inskurna i bjälkar i den gamla gården. På den tiden låg Signestorps by alldeles i Skogsbrynet - skogen bildade gräns mot Fleninge - invid "Allekärret" och bara några hundra meter från den stora, ödsliga "Kulla fälad", som därifrån sträckte sig milavis mot nordväst; på den stora fäladen fick alla Kulla-socknarnas boskap ströva fritt på bet. Hur gården nr 5 såg ut, vet vi ej; kanhända var den delvis byggd av liggande grovt timmer. Men den har aldrig blivit flyttad från sin nuvarande plats. Gamla papper berättar emellertid, att den år 1761 hade inlösts (tillsammans med Signestorp nr 3 och 4) från kronan av åbon Nils Olsson (och hans initialer är det just, som nu återfunnits i en bjälke). Efter Olssonsönerna kom tre led Tygessöner: Nils Tygesson, Tyge Nilsson och Nils Tygesson - och "Tyga-ställed" kallades gården sen länge! Nils Tygesson d.y. började bygga om den gamla 1700-tals gården: 1805 tillkom den östra längan, 1816 den 22 maj var den nuvarnade "stuelängan" klar (det står på lösholtet över dörren jämte Nils Tygessons och Pernilla Nilsdotters initialer. Några år senare kom Jöns Jonsson från Väsby hovgård - han var häradsspeleman och en duktig hantverkare - dit för att täcka tak. Men han fick snart fler ärenden där: 1829 gifte han sig med Hanna Nilsdotter, dottern på stället, och övertog i sinom tid gården. Naboarna såg nog först lite snett på den långe, raske "udbölinge", men han skötte gården väl: 1835 byggdes stallängan om och 1855 logan. Ett glatt och fint hem hade de där, Jöns Jonsson och Nils Tygas Hanna (och där föddes bl.a. sonen Bengt, som 1911 dog såsom professor i botanik och Rector Magnificus för Lunds Universitet). Efter Jöns Jonssons tid har Signestorp 5 gått i hans släkt: till sönerna Nils och Johannes Jönsson och sonsönerna Johan Jönsson och Georg Leire. Den sistnämnde har låtit bilda en stiftelse "Jöns Jonsgården", som skall vårda den 150-åriga gården som ett kulturreservat för framtiden. När den gamla "Tyga-gården" nu restaurerats vill den visa, hur en stor nordvästskånsk gård kunde vara inrättad ungefär under tidrymden 1820-1890. En gång var det på tal, att den skulle flyttas till friluftsmuseet i Helsingborg - så värdefull anses den - men givetvis är det ännu bättre, att man fortfarande kan besöka och uppleva gården i dess gamla, äkta miljö. Bildtext från ovan: Nils Tygessons och Pernilla Nilsdotters initialer på lösholtet med datumet då stuelängan blev klar. Gårdsplanen med det gamla vårdträdet (en kastanj från 1830) - foto från 1920-talet. Skåne-påg på farstutrapp. På lösholtet över stuelängans dörr står: Anno 1816 Den 22 Maij -- NTS PND (Nils Tygesson & Pernilla Nilsdotter). Se detalj nedan. Foto från 1920-talet. Interiör av stuan (sydöstra hörnet: fr.v. klocka, säng, slagbord, sättugn). Foto från 1975.